Breathe
Jag andas in och andas ut, varannan gång.
Jag gör allt för att behålla näsan över ytan och inte sjunka ner till botten igen.
Pekar finger åt världen och gör som jag vill. Bryr mig inte längre om allas blickar utan ler och
går vidare.
Jag hoppas ni har det bra.
Bones.
Snön har försvunnit men det är fortfarande lika kallt. Både innuti och utanpå.
Jag tänkte bara säga att jag lever och att jag har bytt lösenord på min andra blogg.
Hejdå
Jag gör allt för att behålla förståndet
Fyller sexton år och de är förvånade över att jag lever.
Det har stormat i mig det senaste året.
Någon ville se en bild på min flickvän, så ja. Här är vi.
Underdog. SVAR
A war inside
Okej, fick lite frågor, haha. Kan bero på att jag kind of beordrade alla mina vänner att fråga mig något.... Jag suger.
Men aja. Funderar på att svara på frågorna i en video. Men då får ni svar typ. På Lördag. ELLER så svarar jag på dem imorgon kväll, dock inte i en video. Så ja. Hjälp mig att bestämma mig..
Like toy soldiers.
Jag tänkte vara lite töntig och ha en såndär frågestund. Så ja. Har ni några frågor?
Om ingen frågar något tar jag bort det här inlägget eftersom jag är så pinsam och åh.
Aja. Fråga på, eller något.
I’ve been drowning in my own sleep
Åker till staden som en gång var min, går på gator som jag en gång hatade och känner mig trygg för första gången på länge.
Jag trivs inte riktigt här längre.
Tristan.
Patrick Wolf, cigarettrök, för mycket svart smink, Suicide Room och kyla.
I hate to tell you dear, but I'm just as scared as you are.
Jag hade ingen aning om att ni faktiskt var så många som läser allt strunt jag skriver.
Så ja. Jag skapar en ny blogg idag, och ni som inte skrev med er epostadress får kommentera det här inlägget med den, eftersom jag inte tänker skriva ut url;n eller lösenordet i din blogg.
Så ja. Vi ses.
Step out of the shadows.
Jag funderar på att sätta lösenord på den här bloggen. Eller byta till en helt ny, även den med lösenord.
Men hur många av er vill isåfall ha lösenordet?
Isåfall, kommentera.
I'm still alive but I'm barely breathing [Mitt självförakt beträder nya marker]
Känslorna klibbar sig fast. Gör så gott jag kan för att få bort dem, men de stannar kvar.
Kan bara tänka vilken hemsk och äcklig människa jag är. Gömmer mig i zebrafilten och önskar att allt bara ska ta slut.
I'm the never ending pain.
Jag sjunker ännu en gång ner mot botten. Fortare och fortare för varje andetag. Den personen som betyder mest försvinner när jag behöver honom som mest. Men jag säger inget. Jag försöker le och säga till alla att jag bara vill att han ska må bra och ska få hjälp. Men mina själviska tankar kommer tillbaka. De sköljer över mig likt en tsunami och jag drunknar.
Två månader. Åtta veckor. Femtiosex dagar.
Jag får inte ha någon nära på två månader. Femtiosex dagar. Femtiosex nätter. Femstiosex outhärdliga nätter. Femtiosex nätter fyllda med ångest och självhat. Femtiosex dagar utan mat.
När du är tunn som luft så är du nästa perfekt.
Livrädd för att leva.
Fingrar som blir röda av kyla, sminkrester över kuddar och färska sår.
Jag vet inte hur jag ska stå ut när jag bara vill försvinna. Förstår inte hur jag ska klara av dagarna och nätterna. Månaderna. Åren. När ska jag hitta det där som är värt att vakna för? Det där som får en att le okontrollerat, sväva på små moln och längta. Hur känns det egentligen att längta? Är det den känslan jag känner när jag inser att jag inte har någon kvar? När de enda jag faktiskt står ut med är mer än 40 mil bort? När behandlingshemmets väggar trycker mig mot mitten av ångesten. När jag faktiskt förstår att det inte är någon som orkar med mig. När jag inser att jag har fått mer än halva min familj att vända sig mor mig. Pga att jag är så självisk. Att jag bara tänker på mig själv. Att jag inte bryr mig om ifall de blir sårade.
Och ja. Jag är självisk. Jag är den mest själviska människa som fortfarande existerar. Jag tänker bara på mig. Hur jag ska överleva. Hur jag ska klara av motgångarna. Inte på hur de som faktiskt har de värre än jag ska överleva. Hur pojken som får mig att andas har det.
Jag avskyr mig själv och allt jag gör. Och det är precis vad jag förtjänar att göra.
Jag vet inte hur jag ska stå ut när jag bara vill försvinna. Förstår inte hur jag ska klara av dagarna och nätterna. Månaderna. Åren. När ska jag hitta det där som är värt att vakna för? Det där som får en att le okontrollerat, sväva på små moln och längta. Hur känns det egentligen att längta? Är det den känslan jag känner när jag inser att jag inte har någon kvar? När de enda jag faktiskt står ut med är mer än 40 mil bort? När behandlingshemmets väggar trycker mig mot mitten av ångesten. När jag faktiskt förstår att det inte är någon som orkar med mig. När jag inser att jag har fått mer än halva min familj att vända sig mor mig. Pga att jag är så självisk. Att jag bara tänker på mig själv. Att jag inte bryr mig om ifall de blir sårade.
Och ja. Jag är självisk. Jag är den mest själviska människa som fortfarande existerar. Jag tänker bara på mig. Hur jag ska överleva. Hur jag ska klara av motgångarna. Inte på hur de som faktiskt har de värre än jag ska överleva. Hur pojken som får mig att andas har det.
Jag avskyr mig själv och allt jag gör. Och det är precis vad jag förtjänar att göra.
My bones are like feathers, they quiver and quake. But unlike my heart they don't easily break.
Hela min kropp värker av ångesten. Kylan sprider sig i kroppen och jag börjar ännu en gång skaka.
Hur kan du förvänta dig att jag ska lita på dig? Lita på att du faktiskt älskar mig. Att du inte ska lämna mig.
Jag fortsätter säga att jag älskar kylan. Att vintern är den bästa tiden på året. Men jag tror inte det finns en bra tid på året längre. Allt är precis likadant som för ett år sen, och de sa att det skulle gå över med tiden.
I don't know If I'm suicidal or just an idiot.
Hur kan du förvänta dig att jag ska lita på dig? Lita på att du faktiskt älskar mig. Att du inte ska lämna mig.
Jag fortsätter säga att jag älskar kylan. Att vintern är den bästa tiden på året. Men jag tror inte det finns en bra tid på året längre. Allt är precis likadant som för ett år sen, och de sa att det skulle gå över med tiden.
I don't know If I'm suicidal or just an idiot.
